andershallgren.blogg.se

"Eftertankar" av Hundpsykolog Anders Hallgren

Hårt och mjukt är inte alltid vad det verkar vara

Publicerad 2014-05-13 16:52:00 i Allmänt,

Hårt och mjukt är inte alltid vad det verkar vara

Det är så lätt att dela in omvärlden i "vi" och "dom" och säga: "Vi har rätt och dom har fel". Ofta gör vi det utan att ha pratat med dem som vi anser vara av avvikande mening. Jag är inte bättre själv, fast nu har jag försökt rätta till det.

Ända sedan jag började arbeta med hundar och hundträning har jag strävat efter att hitta så ”mjuka” vägar som möjligt att träna hundar på, och många har följt mig på den resan. Vi som tränar med mjuka metoder har fått ett avstånd till dem som vi tycker står för "den hårda skolan", det vill säga de som tränar ”som man alltid har gjort”.

Vi har vänt oss emot bestraffning i uppfostran och som medel för att komma tillrätta med problembeteenden – och det har vi gjort med vetenskapliga fakta i ryggen. Vi har utvecklat andra sätt som bygger mer på belöning och uppmuntran än korrigeringar. Vi har betonat etiska principer och etologiska fakta och förfasats när andra inte tänker i de banorna.

Det har slutat med att det i dag finns två läger: "hårdisar" och "mjukisar". Och sällan har någon försökt förstå den andra sidan. Vi har inte sökt efter likheter utan bara sett det som skiljer oss åt. Ända tills nu...

Utmaningen

Jag blev som representant för den mjuka sidan "utmanad" på Anders Landins hemsida (www.landins-hund-katt.se). Utmaningen gällde att visa att våra mjuka metoder skulle kunna fungera att lära fågelhundar de olika moment som ingår i jakten. Jag har ju fokuserat mig på problemhundar och bara tränat sällskaps- och brukshundar – inte jakthundar. Så jag ville få veta mer. Efter kontakt med Anders Landin bestämde vi oss för att träffas hemma hos honom en solig majdag.

Jag hade väntat mig att få se en tuff hundhållning, men där kom förväntningarna på skam. Jag möttes av en ytterst vänlig hundperson och glada hundar som sprang lösa runt mig och hälsade. Vi gick en promenad med hundarna i det oerhört vackra området där Anders Landin med fru Christine bor med fem  hundar i olika storlekar.

Sedan satte vi oss ner och pratade om ”hårt” och ”mjukt”. Jag trodde att det skulle kännas som om vi kom från olika planeter, men det visade sig att vi hade precis samma mjuka inställning i det mesta. Visst fanns olikheter i hur vi såg på hundar, t ex hundmammans beteende gentemot sina valpar. Men vid sådana tillfällen konstaterades att vi hade olika erfarenheter och kunskaper – så var det bra med det. Det var uppenbart att Anders Landin hade en kärleksfull och nära relation till sina hundar. Visst kunde han höja rösten när en av hundarna inte stannade och satte sig när den satte efter en kanin, men det hade nog en "mjukis" gjort också.

Viktiga krav

Anders Landin förklarade för mig att i jakten ska exempelvis en vorsteh stanna och stå stilla framför ett byte, avancera på kommando mot det och kunna stanna igen – även om bytet eller ett annat djur, flyr iväg framför nosen på den. Hunden får inte bara rusa iväg på egen hand. "Det är som hundar i praktisk vallning. Det är ett samarbete, men på förarens villkor", förklarade han. Detta visste jag inte, och förundrades över vilka stora krav man måste kunna ställa på hunden. Skulle jag, en "mjukis", kunna lära denne erfarne man något inom hans eget område? Jag är tveksam, men skulle så gärna vilja anta "utmaningen" – inte minst för att Anders Landin sa: "Jag skulle så gärna se att någon annan träningsmetod kan fungera på de allra hetaste hundarna".

Det fick mig att tänka på problemhundar och hur vi arbetar med dem. Då är det ju analysen av de bakomliggande orsakerna som är det viktiga, inte symtomträningen. Så vi diskuterade omkring detta en stund och kom sedan överens om att prova några idéer. Ja, på den vägen är det nu och du kommer att få veta hur det går med dessa idéer här på bloggen framöver. Vi får se hur det går.

       Anders Hallgren

Anders Landin och Anders Hallgren
(Foto: Christine Landin)

 

 

 

Fotnot om fot-hot

Publicerad 2014-05-06 14:20:00 i Allmänt,

Fotnot om fot-hot

När man är ute på promenad med sin hund så möter man andra som är ute med sina hundar. Men har du tänkt på hur mycket de man möter får en att skifta i humör? Om det är den lilla glada hunden med sin glada matte så bär man med sig ett inre leende länge efteråt.

Ibland är det den där lydiga hunden med sin husse - och humöret går ner till noll. Mannen ser ut som en sergeant där han taktfast marscherar fram och hunden går robotaktigt vid hans sida med död blick. Hunden ser ut som tolv år men är bara tre.

Idealhunden för en del...

För många är idealhunden den som lever sitt liv i skuggan av sin ägare. Den som inte tar egna initiativ och inte busar. Det är den som inte hoppar och skäller av livsglädje. Det är den som inte får hälsa på mötande hundar och människor. Det är den passiva hunden som inte är till besvär.

Beror det här på att hundägaren har ett behov av att dominera och kontrollera? Eller är det bara bristande kärlek och inlevelse? Som psykolog kan man inte låta bli att undra hur de här personerna egentligen mår.

... och idealhunden för andra

Den glada busiga hunden är idealet för mig och många andra. Den som kommer med initiativ, som har lite attityd och egen vilja. Den som inte lyder genast, som viftar på svansen och som drar lite i kopplet för att visa vad den vill gå fram till. Den som i glädje kan hoppa upp på sin matte eller husse, som spontant tar en pinne i munnen och bär på en stund. Den som kommer med en leksak i munnen och visar att den vill leka.

När en hund är så här busig och glad visar det att hundägaren inte har behov av att bestämma och dominera. Denne är trygg och kan "bjuda på sig själv". Det blir en avslappnad och kärleksfull relation som båda parter mår bra av.

När det skär sig

Det är tråkigt bara, när en med en tillåtande inställning till sin hund möter en som ska dominera och kontrollera sin hunds beteende.

Detta råkade jag ut för och mådde dåligt av i flera dagar. På morgonpromenaden mötte vi en dam med tre hundar. Två av dem gick vid hennes vänstra sida, lydiga med tomma blickar. Med dem hade hon uppnått sitt ideal, hundar som inte märktes och inte störde henne med att stanna och nosa och vara "besvärliga" på andra sätt.

Den tredje hunden såg ut som en ung labradorblandning. Han försökte hävda sin rätt att få nosa och kissa och drog mot luktfläckar. Uppretad av dessa "fasoner" ryckte damen gång på gång hårt i kopplet, som om hon höll på med armstärkande workout.

Auktoritära människor är svåra att fördra

Jag mådde dåligt av att se detta redan på avstånd, men försökte avhålla mig från att kommentera det. Men så händer det: Hon slänger ut sitt högerben och sparkar till hunden med fotens utsida, så pass rejält att den for åt sidan.

Jag stannade upp framför henne och sa anklagande "Du sparkade din hund!".

"Nej, det gjorde jag inte, jag kickade honom" svarade hon irriterat.

"Det är ingen skillnad" sa jag. "Man gör inte så i Sverige idag."

"Han måste ju lära sig vem som bestämmer" var hennes dåliga argument.

"Men inte på det sättet" sa jag. Sedan bara fortsatte hon vidare och markerade därmed att vår diskussion var slut.

Man ska inte träna med foten

Jag vet att Cesar Millan har visat "kickandet" på TV - men där kommenterar man ju också "Don't try this at home", så det är väl inte meningen att man ska göra som han gör - fast många gör det ju ändå.

Men den tiden borde väl ändå vara förbi när människor sparkade och "kickade" på sina hundar. Vi är ju inne på tvåtusentalet och civilisationen i våra länder anses vara väl utvecklad.

Man ska inte träna en hund med sin fot, man ska träna den med förnuft, känsla och etik. Och man ska träna den med hjärtat och vara mjuk och ödmjuk.

En promenad utan möjlighet att stanna och nosa och kissa...
En promenad ska ge möjlighet till upptäcktsfärder och spännande sniffningar.
 
 
Foton: Copyright Susanne Wigforss

Om

Min profilbild

Anders Hallgren

Hundpsykolog, psykolog, fil. lic. Anders Hallgren anses vara världens första hundpsykolog. Han har vigt sitt liv åt att hjälpa problemhundar. Hans koncept var banbrytande. De innovativa, mjuka och positiva träningsmetoderna som han en gång introducerade används nu över hela världen. Att hundar behöver mental aktivering var en viktig milsten redan på 1970-talet. Hallgren har skrivit 31 böcker om hundars problem, träning och beteende. Böckerna har översatts och givits ut i många länder. Han är en eftersökt föreläsare och lärare i hundpsykologi. Läs mer om föreläsningar och beställ böcker via hemsidans länk. *** OBS! På grund av tidsbrist kan Anders Hallgren kanske inte alltid svara på kommentarer eller frågor om hundproblem. Han hänvisar istället till hundutbildningsgruppens hundpsykologer, som kan referera till en hundpsykolog närmast din ort. Se www.hundutbildningsgruppen.se PS. GLÖM INTE ATT UPPGE DIN MEJLADRESS NÄR DU LÄMNAR EN KOMMENTAR PÅ ETT BLOGGINLÄGG. Ibland väljer Anders att svara dig privat, och det går inte utan en mejladress.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela