andershallgren.blogg.se

Oetologiskt råd i TV

 I SVT:s program ”Go-kväll” tog man upp problemen med hundar som inte kan vara ensamma hemma. Ett par välkända hundexperter gav råd som tyvärr var sådana att jag innerligt hoppas att folk inte använder sig av det.

Inte ett ord sades om varför en hund har svårt att vara ensam. Orsakerna bakom är så avgörande att det oftast räcker med att fokusera på dem för att få hunden att acceptera ensamhet, under förutsättning att det inte blir för många timmar. Det finns tydliga bestämmelser om hur länge man får lämna en hund och överskrider man dessa måste man skaffa någon som kan ta hunden på dagarna.

Oetologiskt

Rådet gick ut på att tvinga hunden att vara ensam i ett rum för sig själv medan man var hemma. Ville hunden komma till sin husse eller matte skulle denne "vara tydlig" och visa med bestämdhet att den skulle stanna i sitt rum och vara ensam. Den skulle alltså läras att hålla sig för sig själv.

Hundar är flockdjur. Det innebär att vara med sin familj är ett viktigt behov hos dem, inprogrammerat i deras gener sedan hundratusentals år. "Tillsammans" är det kanske viktigaste av alla ord för en hund. I detta ligger att vara nära, känna kroppskontakt, följa efter och uppleva saker tillsammans, inne som ute.

Det här är en av grunderna till att många hundar har svårt att vara ensamma - det är naturligt för dem att vara tillsammans med familjen. Alltså är påtvingad ensamhet något som är onaturligt för dem. Att då beröva dem sällskap och kontakt när familjemedlemmar är hemma blir ju ännu mer onaturligt.  Att leva "fel" i hundens ögon innebär stress, att hunden mår dåligt och känner sig otrygg. Det bestämda uppträdandet från ägaren kan bli till ett hot mot den och riskera att förstöra hundens förtroende.

"Tydlig"

Att då vara "tydlig" - vilket bara är ett annat ord för att ta i med hårdhet - och tvinga hunden, gör den nedstämd och passiv. Tolkar man detta som att hunden accepterar ensamheten är man helt fel ute. Den har bara lärt sig att vara hjälplös, att det inte lönar sig att försöka visa vad man vill. Det skapar knappast en glad hund som lärt sig vara ensam utan att uppleva det som onaturligt.

Opsykologiskt

Råd som de här går inte bara mot hundens natur, de vittnar om en bristande kunskap i psykologi som experter som uttalar sig i massmedia borde ha. Det är en allmän regel att behov ökar när de inte tillfredsställs. Alltså ökar hundens behov av sällskap och gemenskap när den får mindre av det. Med andra ord blir problemet värre om man följer de här råden.

Eftersom råden förutsätter ett visst mått av tvång och "tydlighet", det vill säga att man måste vara ganska så sträng när man genomför dem, kommer de flesta att misslyckas med att tvinga hunden till ensamheten. Dessutom förleds man att ta i ännu hårdare när man ser att hunden blir värre i sitt gnällande efter sällskap och det kan resultera i en uppgiven och nedstämd hund.

Arbeta med hundens natur - inte mot den

Att vilja vara med de sina och känna kontakt är ju helt naturligt, så låt hunden vara med. När du ska träna hunden att vara ensam, se då till att den är trött och nöjd innan träningen börjar. En långpromenad, lite mental aktivering inne, en stunds avslappning - vips så har du det bästa utgångsläget att börja övningarna.

Säg "hej då, kommer snart" och gå några steg till en påse med hundgodis. Ta en och återvänd och ge hunden den. Upprepa flera gånger, men för varje gång flyttar du påsen lite längre bort, så småningom ut genom ytterdörren. Ju fler gånger per dag du gör detta desto snabbare får du resultat. Det brukar ta ett par tre veckor, så kan man lämna hunden tio, femton minuter. Sedan går det fort, eftersom hunden är trygg i att vara ensam och van vid att du kommer och går. Den korta tiden kan då bli längre och längre i större steg.

Grunden är alltid att hunden är väl motionerad och mentalt aktiverad, det vill säga att den inte har överskottsenergi - ibland räcker det med det och man inte ens behöver träna.

När slipper vi experterna?

Det vore skönt att slippa dessa experter som förlett så många hundägare till att bli hårda mot sina hundar. De förespråkar en disciplinär inställning och deras främsta verktyg och tillika råd baseras på straff, om än i den omskrivna formen "var tydlig", "visa att du bestämmer" och "förbättra ditt ledarskap".

Om du nu skulle tro att min kritik inte är motiverad av min omtanke om hundar utan av att jag skulle lida av den kungliga avundsjukan och själv aspirerar på att vara TV-expert, vill jag bara säga att då har du fel. Jag skulle inte vilja ha den rollen. Däremot finns det många yngre förmågor med en etik som inte innehåller våld och med goda kunskaper i etologi och psykologi som skulle kunna hjälpa hundar och hundägare att få glada, balanserade och lyckliga hundar.

    Anders Hallgren