Slut på dominanstänkandet!

Publicerad 2016-10-20 10:59:25 i Allmänt,

Slutet på dominansepoken...

Vi har fått uppleva en hel epok där auktoritära krafter fått genomslag inom samhällets alla skikt, inte minst i hundvärlden. Det har handlat om "ledarskap" och kontroll och haft en olycklig inverkan i vårt förhållande till hundar.

En tendens till att vilja dominera över andra finns mer eller mindre hos alla. Det är en av flera sidor av vår personlighet. Men den framträder mer hos vissa. Delvis har man kunnat förklara det med att härleda den till föräldrarnas och andra relevanta personers agerande under barnets uppväxt, och delvis med att en individs osäkerhet och rädsla automatiskt skapar ett ökat behov av kontroll över andra. Man har också funnit inlärningspsykologiska modeller, som att bestämmande över och kontroll av andra kan ge positiva upplevelser och alltså, tyvärr, känns som bra, åtminstone för stunden.

Nerbrottning och nerbrytning

Hur både skolbarn och ungdomar med psykologiska störningar behandlas har fått stor uppmärksamhet i dagarna. När de inte uppför sig så som personalen vill får de skarpa tillsägelser som fungerar provocerande på så unga individer. De blir upprörda och en situation som hade kunnat lösas relativt enkelt, stegras till hårda fysiska ingripanden. Nu brottar flera vuxna ner den "olydige" på mage, låser benen och sätter armbågar eller händer, ibland hela överkroppen, ovanpå denne. Det utlöser panikångest, men greppet upphör inte förrän den som ligger där är helt lugn. Enligt vittnesuppgifter kan det ta från minuter ända upp till tre timmar.

Detta är farliga grepp som kan medföra såväl fysiska som psykiska men, det sistnämnda för livet. Inom polisen använder man sig av det här förfarandet och det har medfört dödsfall. Det är nu hårt kritiserat och kommer att upphöra.

Kolmårdens vargar

Nyligen har vi också fått en skrämmande inblick i hur man behandlat vargarna i Kolmårdens djurpark. Man hänvisar till "dominansmetoden" och bemöter vargarna med grovt våld om de verkar vara det minsta provocerande. Det här baseras på förlegade teorier om rangordning och "ledarskap" där man förr trodde att makten i en flock demonstrerades av de "ranghögre". Det här gäller inte längre inom etologin, mycket tack vare den amerikanska biologen Thelma Rowells arbete. Hon kunde på 1960-talet visa att det var tvärtom, att det var aktiva underkastelsesignaler som gick från de "ranglägre", vanligtvis yngre, till de äldre. Det handlar alltså inte om maktutövning "ovanifrån" utan om positiva betygelser "underifrån" Det är samma beteende som man ser hos sin hund när man kommer hem efter att ha varit borta.

De här hårda tagen med sparkar och slag vet man idag kan orsaka aggressivitet, i stället för att medföra ökad kontroll. I andra djurparker världen runt skapar man andra, fredliga, relationer till vargarna. Vid osäkerhet använder man sig av något man kallar distraktionsmetoden, det vill säga att man distraherar vargarna och får dem att tänka på annat.

Hundarna

På grund av vissa populära TV-serier om hundträning har det auktoritära synsättet fått stor spridning bland hundägare som av ren okunnighet okritiskt har tagit till sig detta. Hundpsykologi passar ju inte i TV, eftersom den behöver ett upplägg med utredningar som kartlägger stress, tidigare trauman, hormonell påverkan, sjukdomar och smärta. Allt detta tar flera timmar och efterföljande åtgärder handlar sällan om att träna utan i stället att bota de bakomliggande orsakerna. TV-programmen bygger på att svåra problem får snabba lösningar. Det håller kvar tittarna om hunden är förändrad inom den tid som programmet visas, från en halvtimma till fyrtiofem minuter. Går det snabbare än så anses tränaren dessutom vara mycket skicklig.

Enda möjligheten att få så snabba resultat är att straffa problembeteenden och att överlag behandla hundarna auktoritärt. Detta döljer man bakom förskönande ord som "ledarskap" och "naturlig dominans" – trots att etologer har övergivit den modellen för länge sedan. Rent psykologiskt går behandlingen av hundarna i flera fall tvärs emot djurskyddslagstiftningen. Man får det att låta riktigt och rätt med dominans och kontroll, medan etologiska forskningsresultat gång på gång visat att det är hundar som behandlas på detta sätt som är de som löper störst risk att få problematiska beteenden.

Men nu verkar det äntligen som om tiden snart är ute för program där man tillåter hårda, onaturliga träningsmetoder. Snart återstår bara en ursäkt från TV att de har tillåtit så många hundar att bli behandlade okänsligt och kärlekslöst. Det återstår också för många hundägare att tänka till och skaffa sig kunskaper.

Jag kan se nu att vi närmar oss slutet på dominansepoken och kommer in i kunskapsepoken där straffande byts ut mot vägledning och dominans mot kärlek.

Anders Hallgren

Kommentarer (3)

Kommentarer

Postat av: Richard

Publicerad 2016-10-20 12:44:44

Anders jag älskar dig!

Du har träfat mig i hjärtat med dina ord du är en vis man. För mig är det en gåta att folk inte fattar att man skal använda sele för hunden bästa. Önskar att fler kan lära sig att hundar och människor blir farliga om man sparkar på dom,som dom sparkade på vargarna på Kolmården:( Anders länge leve kunskapsepoken där alla är välkomna! mvh Richard

Postat av: Roxanne

Publicerad 2016-11-30 10:52:58

Fantastiskt bra skrivit! ALLA borde läsa det här!

Postat av: Hille

Publicerad 2018-02-03 22:02:27

Hej Anders!

Hjärtligt tack för all din kunskap <3. Finns det några böcker som du speciellt kan rekommendera för mig som har en 4 månaders vit herdehund? Om jag vill uppfostra henne utan bestraffning, men ändå på ett säkert och samhällsanpassat sätt. T ex om hunden springer före en lös eller springer före en ut genom dörren, så riskerar den ju att bli påkörd eller hamna i bråk/hälsa på nån som inte vill bli hälsad på etc... Så ett visst mått av kontroll krävs ju pga. tillsynslagen osv om man inte bor ute i skogen. Hur kan jag få hunden att följa dessa säkerhetsregler och liknande som är viktiga för hundens bästa, utan att straffa den? Såna böcker är jag intresserad av :). Det skär i hjärtat att veta att man kanske har använt nån felaktig metod pga. att man läst fel hundbok. Så snälla svara så att jag kan ge min hund en bra uppväxt och mig själv ett bra liv. Blir väldigt ledsen nämligen över att våldsamma tekniker lärs ut och är rädd att skada min hund om jag blir fellärd. Det skulle jag ha svårt att leva med, det ger väldigt mycket mental och emotionell stress hos mig. I nuläget använder jag mest positiv förstärkning och belöning av spontana beteenden och det funkar bra för inlärning. Men behöver som sagt mer kunskap om hur jag ska göra när hunden gör oönskade beteenden som utgör en säkerhetsrisk utan att straffa den :). Har henne mest lös i skogen men hon måste ju gå i koppel bland folk. Tack för en bra blogg och hoppas att du förstår! Med vänliga hälsningar Hille & Luna

Svar: Hej Hille,
Det är ett ansvar man måste ta som hundägare, att hunden beter sig väl och att man har den kontroll som är nödvändig för att hunden inte ska störa andra eller orsaka olyckor. Det vanligaste är att man lär sin hund ett välanpassat uppträdande med olika övningar där också straffande av icke önskvärt beteende ingår. Så har det tyvärr varit i alla tider.
Jag och några likatänkande har hela tiden strävat efter att minimera korrigerandet och maximera belöningarna. Det finns flera anledningar, framför allt det etiska synsättet, men också för att straff sällan har någon inlärningseffekt. Dessutom stör straff relationen mellan hunden och hundens husse och matte. Det ökar också risken för problembeteenden, speciellt utfall mot andra hundar.
Så straff, korrigeringar, tillsägelser med arg röst och allt annat som ska visa hunden vad den inte får göra, är dåligt.

I mitt arbete som hundpsykolog analyseras alltid orsaker bakom störda beteenden. Jag har i linje med det tänkesättet också försökt finna mer generellt vad som gör att en hund blir "problematisk". Det är sådana saker som stress, smärta och sjukdom som kommer högst på listan. Också om hundägaren är straffande och auktoritär har den största betydelse.

Stress - en av bovarna i dramat.
Jag nämnde stress - det är ju ett ganska vitt begrepp. Vanligaste typen av stress i samband med problembeteenden är understimulering. Många hundägare tenderar att, med tillsägelser, dessvärre göra våra hundar passiva, framför allt inomhus. Man vill ju inte att mattor skrynklar sig och dammet yr. Hundar är dessutom så anpassningsbara att de redan innan ett års ålder har blivit helt lugna inne och mest ligger och vilar. Detta till trots att hundar har en enorm energi - de är riktiga arbetsnarkomaner med stort behov av att leva ut energi.
När hunden kommer ut så är det fritt fram att leva ut sin energi. Då kommer allt ut på en gång och hunden blir svår att hantera. Den drar i kopplet, skäller på hundar, hoppar på folk och allt det där vi kallar för "ouppfostrad hund". Då börjar råden att komma. "Du måste ta i och visa vem som bestämmer", "var tydlig och säg ifrån", "Låt inte hunden ta ansvaret för sitt beteende" (!!) och liknande saker som alla innebär att man ska straffa hunden.

Låt oss säga att en ung hund får en promenad på 45 minuter på morgonen, en till på eftermiddagen, 15 minuter på kvällen, samt en stunds aktivitet inne, runt 15 minuter. Detta är en ganska vanlig bild. Det blir sammanlagt två timmar att leva ut energi - alltså vilar hunden uppåt 22 timmar. När all samlad energi ska ut på dessa två timmar så blir det mycket på en gång. För mycket, så att hunden blir överenergis.
Istället för att straffa
När man vill undvika att straffa och låta arg, kan man se till att hunden inte har överskottsenergi, ibland är det så enkelt. Det tar lite tid, för det man ska göra är att aktivera hunden inomhus med mentala uppgifter. På så sätt kommer hunden inte att överdriva sitt beteende när den kommer ut. Den blir då mycket lättare att vägleda med snälla ord och belöningar. Den är inte blockerad så man når lätt fram.Macho - ett exempelNär vi fick Macho så var han två år. Förra familjen hade varit snälla men inte haft tid med honom, så han hade ett enormt energiöverskott. Bland annat drog han som en skogstraktor och skulle fram till varenda hund han såg.Det vi gjorde - och gör än idag när han är elva år - är att aktivera inne - och ute också ibland på promenaderna. Då, i början, fick han leta godis innan vi gick. Det tog lika lång tid för honom att hitta de 30, 40 pyttesmå bitarna, som det tog för oss att äta frukost. Han hade ingen överskottsenergi och drog nästan inte alls - från allra första början!Vi har fasta tider både för promenader och inneaktivering. Vid tvåtiden söker han efter små askar och på kvällen extra små godisbitar (så att han får jobba för att finna dem). Detta gör att han inte blir blockerad och vi har aldrig straffat honom eller låtit arga på rösten. När vi vistas nära trafik och där det finns risk att han kan träffa en hund som inte är snäll så går han i flexikoppel och verkar inte alls ha något emot det.

Vill man ha en större kontakt med sin hund när man är ute på promenader kan man lägga in "stationer" med jämna mellanrum. Vid dessa tillfällen ska hunden få en mental uppgift, exempelvis leta nycklar, balansera på en stock, ta fram en leksak som ligger under något med mera.

Jag tror att detta är en viktig väg att gå som alternativ till den traditionella "hunduppfostran".

För mera läsning i dessa frågor, se min fru Gingers blogg: gingers.loften.se speciellt artiklarna "Lydnad", "Starka band" och "Hur gör man?"
Hälsningar,
Anders

Anders Hallgren

Kommentera inlägget här

andershallgren.blogg.se

"Eftertankar" av Hundpsykolog Anders Hallgren