Tänk efter innan du kastrerar din hund
Tänk efter innan du kastrerar din hund
Det blir allt vanligare att man kastrerar hanhundar. Ibland är det en veterinärs första förslag om man har problem med att hunden gör utfall mot andra hundar, är ”sexfixerad”, överaktiv eller är manisk på kisslukter.
Chansen att det hjälper är emellertid inte speciellt stor. Mot hundaggressivitet hjälper kastration bara i ca 60% (Hart & Hart, 1985) och något mer när det gäller sexfixering och starkt luktintresse. Så man kan säga att det är som att ”skjuta flugor med kanon”, det vill säga att ta i för mycket när det kanske inte hjälper.
Många nackdelar
En hanhunds förändring av kastration kan vara omfattande och med många nackdelar om man har otur. Det är stor risk att aptiten ökar okontrollerat, hunden får lätt att gå upp i vikt och den kan bli fixerad vid mat som om den är ständigt hungrig. Den blir lugnare, dessvärre kan den rent av bli slö. Risken för problem med sköldkörteln ökar, speciellt när hunden blir lite äldre. En del hanhundar kan se den kastrerade som en tik och försöka rida på den och en del tikar kan visa aggressivitet mot den. Det finns också kastrater som blivit deprimerade.
Problemet
Anledningen till att så många väljer att kastrera sina hanhundar är att de blivit övermaskulina. Under 20, 25 år har man på hundutställningar premierat maskulina hanhundar, under begreppet ”god könsprägel”. Hundar som gett ett maskulint intryck har fått bättre placering.
Eftersom de flesta uppfödare inte avlar för dem som ska köpa valparna, utan för att få fram hundar som ska vinna på utställningar, så blir det domarna som bestämmer över aveln. Tyvärr är det mest av allt skönheten som då bestämmer vilka hundar som man får fram. I den bedömningen ingår ”könsprägel” som en viktig del.
Utställningar övervärderade
Skönhetsbedömning på en utställning borde vara det sista som man ska ta hänsyn till i avelsarbetet. Rassjukdomar, uppträdande, sundhet i kroppsbyggnad borde vara det som premieras.
För att kunna få fram ett bra underlag till avelsarbetet, går det emellertid inte att bara värdera de tilltänkta föräldradjuren. För att få en uppfattning om hur valparna ska bli, måste avelsdjurens kullsyskon och nära släktingar tas med i bedömningarna.
Man ska alltså inte välja att köpa en hanvalp för att den har föräldrar som lyckats väl på utställningar, då riskerar man att få en övermaskulin hanhund. Man ska välja uppfödare som betonar - och bevisar - att de arbetar för att få hundar som är friska och sunda mentalt och kroppsligt. Att valparna är efter en utställningschampion skulle få mig att dra mig undan direkt.
Hundägare ska inte behöva betala priset i form av sjuka och socialt illa fungerande hundar bara för att uppfödare förblindas av framgångar på hundutställningar!
Etik
Kastration är ett ingrepp som kan fungera bra i många fall, men som riskerar att föra med sig en hel del negativa konsekvenser. Att kastrera en hund av bekvämlighet - som blir allt vanligare - för att den nosar och kissar så mycket, är oetiskt. Likaså för att få den "lugnare" eller mindre intresserad av andra hundar.
Om hunden är övermaskulin
Det finns alternativ till kastrering och det är konstigt att inte fler veterinärer föreslår det. Det första man borde göra är att utföra en kemisk kastration, som ju inte är definitiv. Då får hunden P-piller eller en P-spruta. Det är det kvinnliga dräktighetshormonet progesteron som har en dämpande effekt på det manliga könshormonet, testosteronet. Piller brukar jag rekommendera, för att om hunden skulle reagera konstigt (det händer) så kan man avbryta kuren. Sprutan har verkan i ca tre månader.
Nu får man tillfälle att se hur hunden, mer eller mindre, skulle bli om den kastrerades. Långtidsanvändning av denna behandling ökar dock risk för tumörbildning och avrådes från.
Det finns också ett chip som man lägger in under huden och som också fungerar som kemisk kastrering. Verkan ligger på upp till ca sex månader. För många har det varit räddningen.
Örter kan hjälpa
Det finns också en hel mängd med örter som innehåller mikroskopiska doser med det kvinnliga könshormonet östrogen, så kallade fyto-östrogener. Dessa dämpar också testosteronets verkningar. Hit hör exempelvis soja, vissa linser och groddar, lakritsrot, humle med flera. Några används för att tillföra extra östrogen till kvinnor i övergångsåldern. Johannesört har, förutom denna effekt, också en balanserande inverkan och kan dämpa ångest och aggression (Hallgren, 2013), men ska bara ges under veterinärens översyn, på grund av risk för biverkningar. Alla drabbas dock inte av biverkningar, många klarar sig bra. Personligen tror jag att fyto-östrogener blir framtidens alternativ, att det blir val nummer ett.
Jag förutspår att någon kunnig inom kort kommer att sätta ihop och prova ut ett naturmedel som dämpar effekterna av testosteronet hos våra hanhundar. Men det får inte bli lösningen, den ska fortfarande komma från uppfödarna. De ska få fram hundar som valpköparna kan klara av och som inte utsätts för det onödiga lidande det innebär att vara översexuell i en värld där det nästan ständigt finns tikar som löper.
Referenser:
Hallgren, A. Rädda, arga och stressade hundar. MB förlag, Bromma 2012
Hart, B. L. & Hart, L. A. Canine and feeline behavior therapy. Lea & Febiger, Philadelphia, 1985
(Boken Rädda, arga och stressade hundar finns nämnd tidigare i bloggen med bild och var den kan köpas)
