andershallgren.blogg.se

"Eftertankar" av Hundpsykolog Anders Hallgren

Hundar är smarta - bara vi låter dem vara det

Publicerad 2017-07-25 10:56:02 i Allmänt,

Hundar är smarta - bara vi låter dem vara det

De flesta hundar "uppfostras" med en mängd av ”Nej!” och "Inte så!". Redan från valpstadiet blir de tillsagda att inte hoppa upp på folk, inte vakta maten, inte dra i kopplet, inte skälla, inte gnälla eller skälla när de är ensamma, inte ränna runt i huset så att dammet yr, inte…

Vi hindrar, stoppar, bannar och dämpar viljan. Vad är det vi vill förhindra? Jo, många av de beteenden som är helt naturliga för en hund. Vi kallar det för "uppfostran". En del kallar det för "fostran", ett ord som sänder kalla kårar längs min rygg, eftersom det låter så mycket hårdare.

Du formar din hund

När man hindrar naturliga beteenden hos en hund, som exempelvis att skälla, utan att ge den rikligt med alternativ, som exempelvis att krafsa på oss med en tass för att påkalla uppmärksamhet, blir resultatet att hunden blir passiv. Ju fler beteenden vi dämpar och förhindrar, desto mer passiv blir den.

Jag har genomfört en oändlig mängd stressanalyser för att kartlägga problembeteende och det slår aldrig fel att det oftast är understimulering som ligger bakom. Ofta är det också tyvärr resultatet av den träning, eller ”uppfostran” som hunden har fått, eftersom denna olyckligtvis har hundens passivitet som ett mål. Man vill att hunden ska vara stillsam. Det här avslöjas av frågan jag brukar ställa till hundägaren när jag sammanfattar problembilden:

"Det låter som om din hund är ganska problematisk när du är ute på promenad med honom. Du säger att han drar i kopplet, gör utfall mot hundar och hoppar på folk när han vill hälsa. Men hur är hunden inomhus?” 

Svaret är nästan undantagslöst: "Nej, hemma är det inga problem. Då är han såå fiin."

Jag ber då matte att precisera vad hon menar med "Såå fiin".

Hon tänker en stund och svarar sedan: "Ja, då ligger han mest och sover."

Den "perfekta hunden" som många önskar sig är stillsam, syns inte, hörs inte, drar inte i kopplet, skäller inte, gör inte utfall, hoppar inte upp på folk... Jag har sett sådana! De kallas "Dra-maten" kärror!

En hund måste få synas och höras

En hund ska givetvis få ta plats och få leva och inte tillbringa sitt liv vilandes i timmar. Inte undra på att hundar blir bråkiga när de är ute på promenad, eftersom de har legat hemma och lagrat ett energiöverskott. Att vara "såå fiin" inomhus är inte alls fint eller bra, utan det blir istället en orsak till problembeteende när hunden väl får komma utomhus och släppa loss sin energi. 

De dagliga aktiveringsstunderna inomhus är bland det viktigaste. Som när man gömmer godis lite här och där i rummen och hunden får söka de pyttesmå godbitarna. Eller när hunden får öppna paket som om det var julafton och när hunden kan öva en liten cirkuskonst eller dra i ett snöre för att få fram en leksak under soffan. Alla dessa aktiveringsstunder kanaliserar hundens överskottsenergi.

Om man dessutom gör lite aktivering innan promenaden så har den redan gjort sig av med en del överskottsenergi och har inte lika stort behov av att dra i kopplet, göra utfall eller hoppa upp på folk. Då behöver du inte "fya" och bli arg och promenaden blir trevligare.

Vår hund Macho

Jo då, han syns och han hörs och han har nästan inga restriktioner alls. Han har inte genomgått den passiviserande process vi kallar "uppfostran". Vi har aktiverat honom och på så sätt kanaliserat hans energi och inte hindrat honom från att ta initiativ, utan istället uppmuntrat dem. Det vill säga att han kan "meddela" oss när han vill ha lite mental stimulans, vilket han gör mest genom att stirra på oss tills vi uppmärksammar honom och säger "visa". Då springer han till köket där han visar vad han vill att vi ska göra, kanske genom att sätta nosen på ett handtag till en låda, eller krafsa på en skåpsdörr.

Han kan alltså välja typ av aktivitet, om han exempelvis vill söka godisbitar eller öppna paket. Han kan också säga till om han vill ha en lekstund med en trasa eller en av alla sina nallar, vilket numera mest hör till kvällsaktiviteterna – han har sina rutiner.

Ute på promenad väljer Macho vilken väg han vill gå. Vid en T-korsning väntar vi medan han ser åt höger och åt vänster, tycks fundera och till slut väljer vilken riktning han vill gå. Han kan också välja längden på promenaden, vilket han gör relativt ofta. Framför allt bestäms det tydligen av vädret, för är det vackert och inte för varmt väljer han den långa rundan, som tar nära en och en halv timme. Är det för varmt, för kallt eller lite regn i luften så väljer han den rundan som tar cirka femtio minuter. Vid regn, kyla och annat busväder kan han välja mellan vad vi kallar "simulant-rundan", som tar tio minuter. Han kan då även välja mellan en väg som tar tjugo minuter och en som tar trettio.

Det är utvecklande att få tänka själv

Att Macho har så få restriktioner för vad han får göra och samtidigt sällan har överskottsenergi gör att hans förmågor kan utvecklas. Jag vågar påstå att han är mer intelligent än många andra hundar. Ett av bevisen på detta är hans förmåga att ha ett mål i huvudet och hitta rätt väg till det målet. En dag när vi var ute på promenad mötte vi en tik som löpte. Jag brukar undvika dessa möten för Machos egen skull, men det var för sent, han blev kär. Den plats där vi möttes ligger en aning svårtillgängligt till. Som människa skulle det vara svårt att hitta vägen dit igen för det innebär att ta en del kringelkrokar, gå vissa gator till vänster och vissa till höger och en del rakt fram. Men inte för Macho, hans mentala karta fungerar helt perfekt.

Nästa dag när vi gick ut på promenad tog Macho en ny väg och jag hade ingen aning om vart vi var på väg, men jag märkte att han var totalt målinriktad. Han följde gatorna och tog målmedvetet av hit och dit. Plötsligt insåg jag att han ville ta genaste vägen till platsen där vi hade mött tiken som löpte!

Hur Macho kunde hålla sin mentala karta i huvudet, trots alla distraktioner som ändå finns för en hundnos under promenaden, är för mig en gåta. Jag tror dock att svaret på den gåtan är att han har fått tänka fritt, utan att göras till en "lydig" hund som är "såå fiin".

  Anders Hallgren, juli 2017 

 

 

Om "Shadowing" - Gammalt och galet blir inte rätt i ny förpackning

Publicerad 2017-04-27 16:48:51 i Allmänt,

Om "Shadowing" - Gammalt och galet blir inte rätt i ny förpackning

Med jämna mellanrum dyker det upp namn på nya träningsformer, men tittar man närmare på dem så går många ofta ut på samma sak, nämligen att öka kontrollen över en hund och göra den så passiv att den inte tar egna initiativ. Det här betyder i klartext att åstadkomma inlärd hjälplöshet. De som lanserar dessa "irrläror" menar att de har naturliga beteenden som förebild. Det är bara det att forskningen entydigt säger att i naturen fungerar det inte alls som de påstår.

På nittiotalet lanserade Vätterstads Hundskola ”ledarskapsövningar” som skulle bota alla hundproblem på rekordkort tid. Övningarna baserades på i huvudsak två saker som man påstod vara helt naturliga för hunddjur: Mammans "fostran" av valparna och "ledarens dominans över flocken". Naturligtvis var dessa grundkoncept helt fel enligt beteendeforskningen, men okritiska personer gick trots det på kurser på denna hundskola och många hundar blev helt förstörda.

Brutala övningar

Den främsta "ledarövningen" gick till så att en grupp hundägare satt i en ring med hundarna bredvid sig. På en signal från tränaren skulle alla skrika "NEJ", kasta sig över hundarna och slänga omkull dem. På det sättet skulle hundarna lära sig att alltid lyssna till och lyda sin "ledare". Som du kan förstå blev många hundar knäckta, många för livet, av den här behandlingen. Lyckligtvis blev kritiken mot detta förfarande till slut så omfattande att innehavaren av hundskolan ifråga stängde och flyttade till Norge.

Det finns flera som baserar sin träning utifrån begreppet "ledarskap" som grundkoncept, främst Cesar Millan i sin TV-serie. Hans metod går ut på att man dominerar och disciplinerar hunden och på det sättet försöker få bort problembeteenden. Förr var man åtminstone ärliga med att säga att man straffade hunden när den gjorde fel. Idag använder man det misstolkade ordet "ledarskap" för att göra samma sak.

Det fungerar!

”Men ledarskap fungerar,” säger många. Ja, tyvärr. Problembeteenden försvinner snabbt och enkelt och hundägarna tycker det är otroligt att deras svåra hundar lyder som små änglar. Dessvärre änglar med brutna vingar… Hunden får betala ett högt pris för att bli så onaturligt och aggressivt behandlad. Den blir ofta rädd, undergiven, initiativlös och passiv.  Det är som om hunden blir mentalt kastrerad. Lydig och stilla med en tom blick. Ofta dyker problembeteendet upp igen efter en period och man får ta i hårdare, eller också uppstår andra problem.

Samma gamla lära i ny förpackning

Nu har samma gamla filosofi om "naturligt ledarskap" dykt upp igen i ny förpackning. Man kallar det för "shadow-träning, hur man gör sin hund till sin skugga". Filosofin bakom är lik den som Millan framhåller; ledarskap genom att uppträda självsäkert och gå rak i ryggen. På det sättet tror man att hunden inte ska reagera negativt på att man är stressad och osäker vid exempelvis ett hundmöte. Den ska också få respekt när man är säker. Nu är det ju så att en hund som inte gillar andra hundar snabbt blir blockerad när den ser en hund. I det läget märker den inte om husse eller matte är orolig eller rak i ryggen, eftersom stora hjärnan är blockerad. Stunden före mötet kan den i och för sig märka att kopplet stramar och att hundägarens röstläge förändras.

Jag tror att man sätter ljuset på det självsäkra uppträdandet för att dölja att man arbetar med dominerande röst och hotfulla kroppssignaler. Det är nämligen så att shadow-filosofin bland annat handlar om att lägga omkull hunden och trycka den mot marken – detta under förevändning av att det är så tiken gör mot sina valpar. Fel. Det är sällsynt och gäller mest tikar som vid avvänjning inte kan komma bort från valparna för att de hålls i en bur tillsammans med dessa. Fel är också att "ledarvargen" gör så mot de "underlydande" för att befästa sin makt. Vid de sällsynta tillfällen som de blir osams kan det hända att en varg trycker ner en annan, men det är ovanligt.

I en film om shadow-filosofin visas hur Bengt Rödseth, som har myntat begreppet, går rakryggad med en flock med hundar där ingen av dem vågar gå framför honom. Då någon försöker ger han denne en lång skarp blick. Det räcker. Nu är det så att för att komma dit måste han först ha skapat en stark dominans och det gör man inte med bara blicken och hotfullt kroppsspråk. Han måste först ha lärt dem vad blicken innebär och det får vi inte se, men vittnesmål berättar om ganska hårda tag. Det är snarare sådana här saker som man gör i denna typ av träning, som får hundarna att inte våga göra utfall.

Ledarskap

Föräldraparet är de äldsta i en vargfamilj. Den rangordning man ser baseras inte på makt. Det är mer en åldersordning och går inte från de äldre och ner mot de yngre. Det är precis tvärtom, det är de yngre som uppvaktar de äldre, precis som din hund uppvaktar dig när du har varit borta och kommer hem.

Ledarskap är inte att bestämma, straffa och uppfostra. Det är mycket sällan man ser något sådant i en vargfamilj som lever fritt. De äldre är socialt kompetenta och beskyddande. De är rollmodeller och det är de som är mest erfarna på jakt och andra livsnödvändiga saker. De hotar inte de andra i sin familj på något vis.

Det utslitna och missbrukade begreppet ledarskap används för att ursäkta oetiska träningsmetoder med uppmaningar som att ”man måste ta i och bestämma", "vara tydlig och ryta", "visa hunden vem som är ledare", "släng omkull hunden" etc.

Brist på kunskap

När de som framhäver att ledarskap är en maktutövning och refererar till etologisk forskning, är de helt fel ute. Modern etologi visar att de har fel. Det är som om de använder etologernas ord och språk att klä sina egna teorier med. Det är ett försök att missleda sina kunder och andra, trots att det är brist på elementär kunskap. De säger att deras hundar är glada av träningen, men observera att en hund kan se glad ut när den viftar på svansen och drar mungiporna bakåt. Men det är mest av allt signaler av aktiv underkastelse.

Problembeteenden uppstår inte på grund av bristande ledarskap. Bortskämda hundar är inte olydigare än väl lydnadstränade hundar, vilket beteendeexperten och veterinären Victora Voith kunde konstatera i en studie som publicerades redan 1985. Det finns åtskilligt annat som skapar problembeteenden, som exempelvis stress, sjukdomar och smärta.

En hundtränare som inte ens kan göra en enkel stressanalys borde inte få ge råd om problembeteenden.

Brist på etik

Att med psykologiska metoder - som att lägga ned en hund och hålla fast den så länge att den inte orkar eller vågar protestera längre, med hotfullt kroppsspråk tränga in den i ett hörn, med skarpa blickar få den att inte våga gå förbi - är minst lika oetiskt, om inte värre, än att misshandla den fysiskt. Att dessutom förhindra en hund att ta egna initiativ gör den på kort tid till en passiv skugga. Om det är målet med att ha hund så är det oetiskt och jag betecknar det som psykiskt djurplågeri.

Bakom alla fina ord och etologiska termer, handlar det bara om att bestämma över hunden, att styra beteendet så att det passar ägaren. Men det är hunden som får betala priset med passivitet, hjälplöshet, undergivenhet och till och med rädsla.

Det som skrämmer mig allra mest är att det finns folk som är så okritiska att de inte genomskådar ledarskaps-baserade filosofier och därför utsätter sina hundar för nedsättande och integritetskränkande upplevelser.

   Anders Hallgren

---------------------------------------

Om du vill fördjupa dig i dessa frågor hänvisas till Anders Hallgrens böcker "AlfaSyndromet" och "Etik och Etologi" som kan beställas via länkar på www.andershallgren.se eller direkt hos nätbokhandlare.

 

    
  
 
 
 
 
 
 

Kalla tassar och varma händer

Publicerad 2017-01-12 11:37:00 i Allmänt,

Kalla tassar och varma händer

Vårt nordiska klimat är ganska hårt under vinterhalvåret då vi får stå ut med kallt regn, snö och isiga gångvägar. Vilda djur är anpassade till dessa bistra förhållanden. De har en varm päls och ett blodomlopp som värmer hela kroppen – alltså även mer perifera kroppsdelar som tassar och svansar.

Vårt klimat passar hundar som har den fysiologiska konstruktion som gör att de håller sig varma när det är kallt. De lever ju mest inomhus tillsammans med oss, så man undrar hur de klarar av värmen, men det tycks de göra utan problem. De älskar förstås att komma ut och rulla sig i snön och kan hänga med på långa, kalla promenader.

Termoseffekt

Till viss del beror deras förmåga att acceptera värme på att den täta pälsen fungerar som en termos, som även skyddar mot hetta på sommaren. En släthårshund med tunn päls har svårare att klara av hetta än en hund med tät päls. När Sverige placerade hundförande FN-personal i Israel för många år sedan visade det sig att hundraser som dobermann och rottweiler inte klarade värmen medan schäfrar var tåligare.

Några av de raser som är anpassade till vår klimatzon har extra päls mellan trampdynorna. De får då ett extra skydd mot kyla i form av "tofflor". Man ser det här speciellt på polarraserna som har extra varma och täta sådana här "tofflor". De har säkert också bra blodförsörjning ända ut i de delar som ligger långt ifrån hjärtat. Det här fungerar inte så bra om hundarna tvingas till stillhet en längre stund, som i små rastgårdar eller när de är uppbundna eller stilla i koppel.

Hundar från andra klimat

Jag undrar hur det är med alla de raser som vi har tagit till oss och som inte är anpassade till vårt klimat. De har ju en tunn päls och måste ofta ha täcke på sig när det är kallt ute. De är fysiologiskt byggda så att de ska kunna bli av med värme snarare än att hålla uppe kroppsvärmen.

De som är anpassade till varmt klimat ska alltså kunna ventilera ut värme genom huden, tassarna och munnen. De har inte samma blodflöde ut i perifera delar av kroppen, som svans och tassar. Dessa ställen blir alltså lätt nedkylda.

Det verkar som om hundar som är känsliga för kyla hellre går i snö än i smältvatten och issörja. Vattnet tränger ju djupare in i tassarna och känns förmodligen mer isande.

När det blir riktigt kallt händer det att en hund får köldkramp och då måste man genast värma och massera tassarna. Dessvärre verkar det som att hunden får det lättare igen om den tidigare haft kramp. Därför är ett bra råd att värma hundens tassar då och då under promenaden i förebyggande syfte.

Känn efter!

Jag skulle vilja be dig att känna efter hur varma eller kalla din hunds tassar är när ni är ute på vinterpromenad. Jag har själv gjort det med vår hund Macho, en pincher-chihuahua på snart tio år. Känn efter med handen på varje fot och avgör om tassarna känns kalla, ljumma eller varma. Gör detta två gånger, en efter cirka halva promenaden och en gång straxt innan du kommer hem. Gör detta från nu och en månad framåt. Skriv vilken ras eller rasblandning du har och hundens ålder (viktigt!) och mejla sedan uppgifterna till: kallatassar@gmail.com, som samlar in uppgifterna åt mig. Jag ska sammanställa resultatet och återkommer med resultat och kommentarer.

Kanske blir det så att vi måste hjälpa vår hund att hålla värmen i tassarna och att vi måste hjälpa den när det är kallt. I så fall blir det intressant att fundera ut ett sätt som inte blir för jobbigt för hunden eller en själv. Jag ser fram emot att få läsa om dina resultat om någon månad.

Varma vinterhälsningar från Anders

 

Om

Min profilbild

Anders Hallgren

Hundpsykolog, psykolog, fil. lic. Anders Hallgren anses vara världens första hundpsykolog. Han har vigt sitt liv åt att hjälpa problemhundar. Hans koncept var banbrytande. De innovativa, mjuka och positiva träningsmetoderna som han en gång introducerade används nu över hela världen. Att hundar behöver mental aktivering var en viktig milsten redan på 1970-talet. Hallgren har skrivit 31 böcker om hundars problem, träning och beteende. Böckerna har översatts och givits ut i många länder. Han är en eftersökt föreläsare och lärare i hundpsykologi. Läs mer om föreläsningar och beställ böcker via hemsidans länk. *** OBS! På grund av tidsbrist kan Anders Hallgren kanske inte alltid svara på kommentarer eller frågor om hundproblem. Han hänvisar istället till hundutbildningsgruppens hundpsykologer, som kan referera till en hundpsykolog närmast din ort. Se www.hundutbildningsgruppen.se PS. GLÖM INTE ATT UPPGE DIN MEJLADRESS NÄR DU LÄMNAR EN KOMMENTAR PÅ ETT BLOGGINLÄGG. Ibland väljer Anders att svara dig privat, och det går inte utan en mejladress.

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela