andershallgren.blogg.se

Här fortsätter serien "Die hard" om företeelser i hundvärlden som inte vill försvinna, trots att både forskning, erfarenhet, etik och logik säger att de är fel.

Die Hard 2

Straff, korrigering och tillrättavisning

Av Anders Hallgren

Bland annat genom hundprogrammen på TV har man visat tittarna hur man får rätsida på olika problem med hundar främst genom att straffa dem. Här och i olika diskussioner använder man orden lite olika. En del påstår att man korrigerar eller tillrättavisar och menar då att det inte är samma som straff.

Alla handlingar av negativ art som är avsedda att avbryta ett beteende är straff per definition. Det ändrar inget att försköna handlingarna genom att byta ut orden.

Strafftänkande mänskligt

De flesta tror att negativa konsekvenser av en handling ska lära en individ att inte göra om den. Det stämmer, men bara under vissa bestämda förutsättningar, nämligen

• att det är första gången som ett beteende utförs, till exempel första gången en hund tar mat från bordet.
• att motivationen är låg, till exempel att en hund egentligen inte är hungrig, utan bara vill ta av det som finns på bordet.
• att den negativa konsekvensen kommer omedelbart när beteendet börjar, till exempel precis när hunden hoppar upp på eller mot bordet för att ta en godbit.

Hur ofta inträffar dessa ovanstående förutsättningar i förhållande till alla "Nej" och "Fy" och ryck, nyp, dask och luggar som utdelas dagligen? Inte ofta, vilket innebär att straff inte medför någon förändring av beteendet mer än just för stunden, medan rädslan är kvar.

Däremot händer andra saker som många inte tänker på, som har att göra med relationen. Upplever hunden sin husse eller matte som negativ, dominerande, kontrollerande och straffande, så blir den undergiven och passiv och risken för problembeteenden ökar. Som exempel kan nämnas att holländarna Schilder & Borg (2004) mätt upp högre halter av stresshormonet kortisol hos hundar som behandlas hårt.

Det finns straff som fungerar för lång tid, men...

När en negativ konsekvens är mycket stark, det vill säga att när straffet är mycket hårt, då kan man få en hund att upphöra med den förbjudna verksamheten för längre tid. Men då har man skrämt hunden, kanske chockat den, vilket leder till andra konsekvenser. Hunden blir rädd för den som straffar och visar ofta stark underkastelse så snart denne höjer rösten även om det inte är mot hunden. Den blir passiv och vågar inte ta egna initiativ. Den får lättare att utveckla aggression mot andra hundar, vilket vanligtvis leder till ännu mer straff. Den kan med tiden få en mängd symtom på stress, bland annat magproblem och nedsatt immunförsvar.

Tolkar man lagen noga får man inte förgripa sig på en hund på ett sådant sätt och dessutom är det oetiskt. Klarar man inte av att lära en hund att låta bli vissa saker utan att skrämma den så är man både okunnig och oskicklig, eftersom det finns så många trevliga sätt att träna på.

Populära quick-fix metoder

Tyvärr lärs det ut på TV, i en del böcker och av många hundtränare att man ska straffa sådant som vi människor anser är icke önskvärda beteenden (trots att de är helt naturliga för hunden). Då får man stopp på den - men bara tillfälligt. När beteendet kommer igen skärper man tonen ännu mer och tar i hårdare, men det hjälper också bara tillfälligt.

Snart har vi en hundägare som straffar samma beteende gång på gång och inte ens tänker efter att det måste vara fel eftersom det inte hjälper annat än för stunden. Om jag måste lämna min bil för samma reparation flera gånger förstår jag att det är fel på verkstaden och söker en annan. Och om ett barn gör om samma förbjudna sak trots att det straffas flera gånger så inser föräldrarna förhoppningsvis att det inte hjälper och söker alternativ.

Psykologisk forskning

Forskningen på detta område är omfattande och resultaten är entydiga:

• Normala straff påverkar inte vad en individ vill och straffen glöms bort efter en stund.
• De fungerar absolut inte om de kommer efter det att handlingen upphört.
• De har inget med inlärning att göra.
• Straff kan göra hunden rädd, undergiven och passiv.

Slutsats

Ska du åstadkomma en förändring av en hunds beteende kommer du inte att få resultat genom att straffa, korrigera och tillrättavisa, annat än tillfälligt. En förändring som blir bestående bygger på att man belönar hunden när den avstår från att göra något. Då måste man vara snabb i reflexerna och inte utsätta den för alltför starka retningar för snabbt. Man måste ändra sitt eget beteende, framför allt sitt humör så att man inte framstår som aggressiv i hundens ögon. Att det inte skapar inlärning utan bara rädsla är ju lätt att förstå.

Gör hunden utfall mot andra hundar innebär det att du börjar belöna hunden i det ögonblick den ser en annan hund på avstånd, innan den gör sitt utfall. Du måste hålla avstånd till andra hundar så gott det går och krympa det gradvis. Allra bäst är om du har några hundar att träna möte med, helst varje dag.

Ändå finns det folk som ...

Trots att vetskapen om hur dåligt straff fungerar som verktyg för att förändra beteenden är så spridd, finns det de som förordar att man ska straffa (eller vad de väljer att kalla det) en hund för att få den att sluta med något.

Trots att så många straffar sina hundar för samma förseelser under långa tider, kanske under hundens hela liv utan bestående resultat, fortsätter de ändå.

Det finns så många snälla sätt att ändra oönskade beteenden hos hundar, ändå dyker det ideligen upp nya straffmetoder och knep att göra illa eller skrämma hundar. Jag räknade en gång ut att vi har runt fyrtio olika sätt att straffa på, men bara runt fem, sex sätt att belöna på.

BOKTIPS! I följande böcker kan du läsa om träning som inte bygger på straff:

Lyckliga Lydiga Hundar (Anders Hallgren, ICA Bokförlag)

Stora boken om att skaffa och leva med hund (Åsa Ahlbom och Anders Hallgren, Bokförlaget SEMIC ).